Samtal med Birgitta Sjöstrand

Sammanställt av Marianne Svegland

Vid hemkomsten efter årsmötet den 27/4 2010 ringde telefonen kl. 21.30 hemma hos Åke och Marianne Svegland, 11B. Det var en kvinna vid namn Birgitta Sjöstrand, boende i Mölnlycke som efter att ha läst artikeln i Smålandsposten om Regementsvillorna ville delge lite historik kring våra vackra villor.

Birgittas föräldrar sergeant Hjalmar Carlsson och hans hustru Nina flyttade in i villa 7 när villorna var inflyttningsklara år 1919. De bodde i lägenheten mot parken, 15 B. Birgitta som var enda barnet föddes 1922 och växte således upp på I11. När Hjalmar senare blev fanjunkare 1935 flyttade den lilla familjen till villa nummer 10. Som fanjunkare gick man i pension redan vid 50 års ålder och 1941 flyttade familjen vidare till Karlshamn, där det fanns särskilda tjänster för pensionerade fanjunkare. Birgitta flyttade lite senare tillbaka till I11 och arbetade under 9 år här bl a som kanslist i ”sammanbindarehuset” vid regementet.

Birgitta var aktiv i en lokal I11-förening i Göteborg som bildades 1981. Denna förening har ett föreningsblad som heter Elfva-posten. Hon hade blivit ombedd vid flera tillfällen att skriva under rubriken ”Jag minns mitt I11”, men blev inte färdig att göra det, som hon sa. De flesta som minns området har gått ur tiden och den kvinna i Växjö hon hade mest kontakt med fanns inte längre i livet. Birgitta kände att artikeln i Smålandsposten gett henne inspiration igen att skriva ner sina minnen. 1992 deltog hon i ett välbesökt möte på I11, kallat ”I11-ungarna” och många hade då inte träffats på 50 år.

Uppdaterat: 2019-03-25

Husen var från början tjärade i svartbrunt och på verandorna hängde vita gardiner som insynsskydd. I husen fanns det kakelugnar och en kamin i hallen där man eldade med koks. Kaminen var placerad bredvid toaletten, för wc hade man. Värmeelement fick man först 1937-Den långa klädkammaren på övervåningen minns Birgitta tydligt. Framför fönstret i denna lade hennes mamma ut Gravensteinäpplen på tidningar för att de skulle mogna och det doftade så gott. 

Minnesstenen som flyttades 2012 till Elvagården har tidigare varit placerad mitt i parken sedan 1923 och runt den löpte en väg och förövrigt fanns det många gångar i parken med soffor där man kunde sitta och njuta. För att nå parken från villorna fanns det en stor stentrappa i mitten och trätrappor mellan villorna 1-2, 3-4, 5-6. I parken fanns det ett slags förråd med grästak s k krutförråd. Blomprakten var stor kring villorna och gräsytorna minimala.

Soldathemmet med bibliotek kallat Elfva-gården har alltid varit målat i gult.
Parkdelen som låg mellan villa 8 och 9 kallades ”tvättparken”. Som ni förstår hängdes det tvätt där. Birgitta hjälpte ofta sin mamma, som var värkbruten, att hänga tvätt. Detta gjorde att hon lovade sig själv som liten att aldrig hänga tvätt när hon blev vuxen.

Birgitta gick på Västra skolan under fyra år. Kamraterna där tyckte att det var märkvärdigt att bo på I11, men de tyckte inte I11-ungarna. Det fanns gott om barn på I11 och de fick röra sig och leka fritt på hela regementet. De hade stor respekt för fastighetsskötare Väbel och det tycktes som om han vakade överallt. Det var kul att bland annat gå balansgång på ”droppbrädan” på husets fasad, gunga på gungorna vid ”sjukan”(som byggdes om i början av 1990-talet), bada i Bergsnäs och Helgevärma. Man bad alltid om tillåtelse för att ta sig ett dopp hos en viss Rönn vid soldattorpet.
 
Efter en timmes samtal med en pigg 88-åring avslutades denna minnesrika stund. Du får gärna ringa om det är något du undrar över och välkommen till Mölnlycke avslutade Birgitta. Det blev tyvärr inte fler samtal med Birgitta, hon avled 2013.